Superman och bonusinsatsen du betalar extra för

Den här titeln gjorde något som var ovanligt när den kom och som är standard idag. Spelets mest omtalade funktion går inte att utlösa hur mycket du än snurrar, om du inte först betalar extra för rätten att utlösa den. Tio mynt utöver de femtio vinstraderna, varje snurr, oavsett om funktionen dyker upp eller inte. Konstruktionen kallas bonusinsats och lever vidare under namn som ante bet och feature bet i moderna spelautomater. Nedan går vi igenom hur den fungerade här, vad påslaget faktiskt kostar och hur du avgör om en sådan insats är värd sitt pris.

Bonusinsatsen låser upp en funktion, inte en vinst

Superman är en femhjulig videoslot från Cryptologic, som drev sina spel under namnet WagerLogic, byggd på en licens från DC Comics. Spelet har femtio vinstrader och en separat knapp för bonusinsats. Aktiverar du den sätts samtliga rader igång och tio extra mynt läggs på insatsen.

Det är den skillnaden som är viktig att hålla isär. En bonusinsats är inte ett funktionsköp där du betalar för att komma in i bonusen direkt. Den är ett löpande påslag som ändrar vad som kan hända, medan sannolikheten att det faktiskt händer fortfarande styrs av hjulen.

Rädda världen spelas i två steg

Bonusen är uppdelad i två delar som följer på varandra, och båda är plockmoment snarare än snurr.

1. Först ska en meteorregn passeras, där du siktar och slår sönder hinder för att samla priser.
2. Därefter väljer du en av tre blyklädda dörrar. Bakom dem finns antingen ingenting, ett mindre pris eller det största utfallet i funktionen.

Frisnurren fungerar däremot oberoende av bonusinsatsen. Wildsymboler på hjul två, tre och fyra ger tio frisnurr där en expanderande wild dyker upp och vinsterna multipliceras. Nya frisnurr kan inte tilldelas under omgången, och bonusspelet går inte heller att nå därifrån.

Påslaget är större än det låter

Tio mynt utöver femtio låter blygsamt, men räknat i procent är det ett rejält tillägg. På lägsta myntvärde kostar femtio vinstrader femtio öre, och bonusinsatsen lägger till tio öre. Sextio öre i stället för femtio är tjugo procent mer per snurr, varje snurr, hela sessionen.

Frågan blir därmed inte om bonusspelet är roligt utan om det tillför mer än tjugo procent i förväntat värde. Det svaret går sällan att få, eftersom leverantörer nästan aldrig redovisar hur återbetalningen fördelar sig med och utan sidoinsatsen. Visst kan man argumentera för att den som ändå vill se hela spelet bör betala för det, och det är ett rimligt underhållningsargument. Som värdeargument håller det inte utan siffror.

• Att en sidoinsats alltid skulle höja spelets återbetalning, när den lika gärna kan sänka den
• Att påslaget skulle vara litet för att det uttrycks i mynt i stället för i procent
• Att bonusinsatsen skulle garantera att funktionen dyker upp någon gång under sessionen
• Att det skulle löna sig att slå på bonusinsatsen först när man känner att bonusen är nära
• Att den skulle fungera som ett funktionsköp, alltså som en direktbiljett in i bonusen

Samma konstruktion finns i dagens spel

Sidoinsatser försvann inte med den här generationen spel utan blev vanligare. Idag möter du dem som ett påslag på tjugo eller tjugofem procent som höjer chansen att utlösa frisnurr, ibland i kombination med ett funktionsköp som ger direkt tillträde mot en betydligt större engångskostnad. Namnen skiljer sig men logiken är densamma.

Det som gör dem svårbedömda är att kostnaden är säker medan nyttan är osäker. Ett sätt att förhålla sig är att räkna om påslaget till kronor per timme innan du slår på det. Snurrar du tvåhundra gånger i timmen på en tiokronorsinsats kostar ett påslag på tjugo procent fyrahundra kronor per timme extra, och den summan är densamma oavsett om funktionen dyker upp eller inte. En sidoinsats som får dig att spela högre än du tänkt är också ett skäl att sätta gränserna i förväg, och stöd för det finns hos Folkhälsomyndighetens spelprevention.